I coachingmöten med ledare återkommer samma mönster: högpresterande personer som fastnat i överarbete och överansvar. Många beskriver det som ett tillstånd de inte vet hur de hamnade i – och inte vet hur de ska ta sig ur. Det som började som ambition, lojalitet eller drivkraft har utvecklats till en självutplånande arbetsstil, ofta med stöd av organisationskulturen.
Den här typen av arbetssätt är inte bara ohållbar på individnivå – den hämmar även kreativitet, produktivitet och långsiktig prestation. Och det är inte bara en fråga om tidshantering, utan om djupare psykologiska och strukturella mönster.
Vad driver överansvar?
Psykologisk forskning visar att överansvar ofta har rötter i både personliga erfarenheter och organisatoriska sammanhang:
- Självbild – “Jag är en sådan som alltid ställer upp”
- Tidiga livserfarenheter – att känna sig behövd = att känna sig värdefull
- Rädsla för att bli en belastning – vanligt i högpresterande miljöer
- Otydliga strukturer – där ingen vet vem som ansvarar för vad
När dessa faktorer kombineras med arbetsmiljöer som belönar ständig tillgänglighet och “hjältebeteende”, uppstår en kultur där gränssättning känns som ett normbrott. Vila uppfattas som svaghet, och ansvar tas snarare än fördelas.
Jeffs berättelse: När kultur förstärker inre mönster
I en artikel från Harvard Business Review berättas historien om Jeff – en före detta arbetsnarkoman som insåg att hans destruktiva arbetsmönster förstärkts av organisationens normer. “Jag fick beröm för att jag alltid var kvar sent, trots att jag visste att jag gjorde ett sämre jobb på grund av sömnbrist och stress”, berättade han. Närvaro tolkades som produktivitet – en enkel, men felaktig, måttstock.
Forskning av professor Malissa Clark visar att arbetsnarkomani inte leder till bättre prestation – snarare tvärtom. Det ökar risken för fel, sämre kvalitet, ohälsa och i förlängningen lägre produktivitet. Den globala kostnaden för utbrändhet och frånkoppling uppskattas till över 8,9 biljoner dollar årligen.
Varför är det så svårt att sätta gränser?
Många chefer och ledare beskriver en liknande inre konflikt:
- “Om jag backar – vem fångar upp det som faller mellan stolarna?”
- “Jag litar inte på att systemet håller – så jag bär det själv.”
- “Det går snabbare att göra det själv än att förklara.”
Men frågan är: till vilket pris?
Den som bär för mycket ansvar riskerar att undergräva både sin egen hälsa och teamets utveckling. I längden blir det ineffektivt och ohållbart.
Reflektionsfrågor:
För att börja förstå och förändra överansvar krävs självreflektion. Här är några frågor som kan hjälpa:
🔍 Vad är mitt ansvar – och vad är faktiskt inte det?
🔍 Vilka uppgifter har jag tagit över för att andra inte gör dem?
🔍 Hur reagerar jag när jag ser något som inte fungerar?
🔍 Hur känns det att inte agera – och varför?
Coachingens roll: Att se struktur framför individ
Professionell coaching kan göra skillnad genom att:
🔄 Hjälpa dig skilja på systemproblem och individansvar
🗺️ Utforska dina inre drivkrafter till överansvar
🛠️ Träna på gränssättning och att delegera sunt
🧭 Stärka självkänslan – oberoende av prestation
Det handlar inte om att göra mindre, utan om att göra rätt saker, på rätt nivå – och att bygga en kultur där ansvar är delat och hållbart.
💡 Avslutande tankar
Att vara ansvarsfull är en styrka.
Att ta över andras ansvar är en risk.
🧭 Du kan vara en omtänksam, kompetent och engagerad ledare – utan att bära hela organisationen på dina axlar.
När du slutar vara systemets krycka – börjar systemet tvingas utvecklas.
🤔 Vill du utforska hur du kan leda med hållbarhet – utan att offra dig själv?
Välkommen att ta kontakt för ett samtal om hur coaching kan hjälpa dig hitta en ny balans.
